Naissaar (Nargö)

Nargö, då dock vid namnet Terra Feminarum, beskrevs först av munken Adam från Bremen. Om det verkligen bodde blodtörstiga amasoner på ön som sägner säger, och hur många i så fall, är okänt idag.
Öns enda invånare Peedo ser till att gästerna på ön får mat och slipper sova under bar himmelen. Öns mitten- och östra del med sina igenvuxna små vikar är mest sumpmark. Nargö är mestadels täckt av skog – främst av tallskog, men öns norra och södra spets även av granskog. Öns mittendel är lite högre, med två bergstoppar – Stora Bärgerna (27,7 m), i nordvästra delen ligger Kunila backe. Tack vare den rena luften och det rena vattnet trivs mossar och lavar bra på ön, dessa arters mångfald är bland de största i Estland. På öns östra kust finns en unik växtsammansättning – den Danske Kungens Trädgård. För skydd av Nargös natur- och kulturarv har Nargös Naturpark bildats.
Nargö har genom tiderna använts i militära syften. 1913 evakuerades hela öbefolkningen, främst bestående av kustsvenskar, som dock efter kriget återvände till sina hem. Efter andra världskriget, fram till 1993, var Nargö i besittning av den sovjetiska armén. Från dessa tider finns den smalspåriga järnvägen kvar på ön, där man vid önskemål kan ta en åktur. Andra spännande objekt är ett kanonbatteri från tsartiden och en före detta sovjetisk minfabrik.
Närmare information om Nargö och verksamheten på ön finns att läsa på www.naissaare.ee.

Till Nargö åker passagerarbåten Monica som rymmer 147 passagerare. Båten går från Pirita (för tidtabell se www.naissaarele.ee).


Eesti Maaturism MTÜ;  Vilmsi 53g, 10147 Tallinn;  Tel: +372(0) 600 9999;  E-posteesti [at] maaturism.ee