ESTLANDS NATUR

Även om Estlands territorium (45,215 km²) är nästan lika stort som Danmarks eller Hollands, bor här bara ca 1,4 miljoner människor – vilket är mer än tre gånger mindre än i Danmark och mer än tio gånger mindre än i Holland. Liten befolkningstäthet innebär bland annat att det finns betydligt mer natur bevarad i Estland, jämfört med tätbefolkade länder i Västra Europa. Nästan hälften av Estlands yta täcks av skog och en femtedel av våtmarker.
Estlands nationalblomma är blåklint. Dess blå blomma har genom tiderna prytt markodlarnas åkrar. På grund av moderna växtodlingstekniker har blåklint blivit sällsynt i naturen.
Estlands nationalfågel är ladugårdssvala. Denna vackra fågel har alltid byggt sitt bo i människors närhet där den med sitt glada kvittrande har gett nya krafter till lantbrukare vid deras vardagssysslor.
Kalksten som blottas i stora områden i norra och västra Estland, har valts till Estlands nationalsten. Även om kalksten långt ifrån har underlättat livet för bönderna, har den redan från medeltiden flitigt använts inom arkitekturen.
Estlands inofficiella nationalträd är ek. Här går dess utbredningsområdes norra gräns och rena ekskogar är sällsynta. Estländare har högaktat ek inte bara som ett värdefullt bruksträd utan även som ett heligt träd. Motsatta värden som har lett till ett hållbart naturbruk.

NATUR OCH MÄNNISKA

Esterna är ett av Europas äldsta folkslag som har levt längst på samma ställe. Förfäderna till dagens ester befolkade området för ca 5000 år sedan. Inte längre än för ett hundra år sedan var esterna främst ett lantfolk vars liv hängde mycket på kunskapen att leva sida vid sida med naturen. Naturen befinner sig på en mycket viktig plats i den estniska folkkulturen och den ursprungliga naturtron levde länge kvar vid sidan av kristendomen. Gamla träd, stenar, källor och lundar ansågs som heliga platser, hälsan kurerades främst med hjälp av naturmedel. Spår efter denna världssyn finns tydligt kvar även i världsuppfattningen bland dagens urbaniserade ester.
Förra seklets politiska strömmar har lämnat sina spår i det estniska landskapet. Det var tiden när Estland blev självständigt, förlorade sedan sin frihet för ett halvt sekel och blev fritt igen. Efter andra världskriget kunde hela byar försvinna från kartan och många stränder, skogar och våtmarker såg inga spår efter mänsklig verksamhet under närmare femtio år.

LANDSKAP

Generellt sett kan landskapen i Estland delas upp i tre större grupper:
Lågland finns det mest i västra Estland. Här är terrängformen platt, relativa höjder överstiger oftast inte 30 meter. Högsta landformer är dyner samt åsar och kullar bildade av inlandsisen och havsdyner. Högre platåer ligger i de blottade kalkstensområdena i norra Estland samt i Mellanestland och runt Tartu. Terrängformen här är för det mesta flack eller måttligt kuperad. Som högland räknas Pandivere, Sakala, Vooremaa, Otepää, Karula och Haanja högland. Här är terrängen mera varierad – kullarna omväxlas av dalar. Större våtmarker finns det mindre av här, men däremot finns det gott om sjöar: 130 i Otepää högland och hela 170 i Haanja högland.

KUSTEN

Estlands kustlinje är lång och slingrande – totalt cirka 3800 km. Mer än 2500 km av den är kustlinjen till ca 1500 öar och holmar. Norra Estlands finaste smycke är dess höga kalkstensklint, medan västra Estlands kustområden är mycket omväxlande.

VÅTMARKER OCH SKOGAR

Det naturligaste ekosystemet i den tempererade zonen är skogen. Utan människan skulle skogen snart ta över, med växande våtmarker mellan dem. Dagens landskapsbild i Estland har utvecklats genom konkurrens mellan olika kolonier, under ett par senaste årtusenden även med människans inblandning. Då nära hälften av Estlands yta täcks av skog och en femtedel av våtmark, lämnar landet generellt sett ett ganska urtida intryck, speciellt i jämförelse med andra europeiska länder.
Myrar har bildats genom en naturlig utbredning av våtmarker efter igenvuxna sjöar. Människors försök att dränera sådana områden har aldrig riktigt lyckas och upphörde i Estland på 1970-talet.

NATURÄLVAR, GOTT OM SMÅ INSJÖAR

En av många värden i den estniska naturen ligger i det förhållandevis oförstörda flodnätet. Framförallt de många livsmiljöerna i flod- och strandområden. Det finns ca 1500 insjöar i Estland, plus tusentals med mindre vattensamlingar och gölar i högmossar. Den totala ytan som är täckt av sjöar är över 2000 km², varav tre fjärdedelar omfattas av den estniska delen av sjön Peipus (Europas femte största insjö). De flesta av Estlands sjöar har sitt ursprung i istiden, många sjöar har dessvärre vuxit igen eller håller på att växa igen på grund av överflöd av näringsämnen.


Eesti Maaturism MTÜ;  Vilmsi 53g, 10147 Tallinn;  Tel: +372(0) 600 9999;  E-posteesti [at] maaturism.ee